viskningar

Så sitter man här. Ytterligare en fredagskväll med två sovande barn i soffan, en sovande Mannen i gosefåtöljen och jag själv med huvudet fullt av funderingar. År jätte-glad över denna scen. Vilken otrolig rikedom det är att sitta här, varm, trygg och mätt (pizza är oslagbart en trött fredagkväll) och ha sina käraste omkring sig. Att få uppleva dessa helt oglamorösa kvällar är det underbaraste av underbara.

Just detta att få lov att uppskatta det vardagliga är en gåva. Det har inte alltid varit sjävlklart för mig. Att bara vara nöjd med det jag har och inte jaga efter ngt annat, ngt nyare och roligare. Men x antal tragedier har en förunderlig förmåga att få en på andra tankar. Så därför sitter jag nu här och myser. För att jag har vett att uppskatta att jag än en gång blivit frånsomnad :-)

Så debuterar man då i cyberrymden! Tack och lov verkar det här med bloggar inte särskilt svårt, så det finns hopp att det kan bli något utav detta.

Trött på alla skrivböcker som bara ligger till ingen "nytta". Min tanke med denna blogg är att faktiskt våga skriva för någon annan än mig själv. Nu gäller det bara att få in lite av allt material och det skall jag försöka använda jullovet till.

Mitt skrivande handlar i första hand om min nyfunna tro och all den personliga utveckling som den för med sig. O
Jag använder mig av ordet gud även om jag själv faktiskt har svårt för det, men det finns inget bättre heller (allt annat blir så bedrövligt flummigt). 
Jag tror att det finns en sanning, men ingen levande människa kommer någonsin att med rätta kunna göra anspråk på den. Jag har hittat min sanning. Min mentala konstruktion om hur saker och ting hänger ihop. Och så enkelt är det faktiskt, och det gäller egentligen alla - även de som bekänner sig till någon särskild religion. Det finns knappt två kristna till ex som tror exakt likadant och tolkar bibeln exakt lika. Hur skulle det kunna vara annorlunda? När vi alla har olika "glasögon" och olika ryggsäckar att bära med oss genom livet.